Lina Weibull

Ibland kanske du kan få mig att vara på botten hur länge som helst. Men jag har tänkt på en sak, att ju längre du håller mig på botten, desto starkare blir jag. Så varför låter du mig inte bara gå och vara den jag är? Du vet ju själv vilken smärta och ångest jag får. Och ifall du vet detta, varför fortsätter du då?

Var dag är du i min närhet, du kanske tror att jag inte märker dig eller ser dig. Men tro mig, det gör jag. Och varje gång jag ser dig så fylls min kropp med en rädlsa och frustation så jag vill bara gå fram och slå till dig. Men jag lyckas som tur va alltid lugna mig och låta dig gå en annan väg, låtsas att du inte är där.

Jag är starakre än dig, så låt mig gå nu, för jag går nu!