Lina Weibull

Jag älskar dig mer än vad världens ord skulle kunna förklara. När du pratar med mig är det något speciellt, jag vet inte vad, men något är det och det får mig att må bra och vara lycklig. Det är inte dina ord, inte din röst. Utan det är något helt annat. Visst, din röst och dina ord får mig att bli glad och lycklig, med det finns något annat där, något vackrare som får mig att känna mig som världens lyckligaste tjej. Det är dina djupa blåa ögon, just det. Dina djupa blåa ögon som kollar på mig när du pratar, jag smälter när jag ser dem.

Jag älskar ditt sett att se mig med dina djupa blåa ögon, jag älskar det sätt du tar mig i din famn och tyst viskar i mitt öra att du älskar mig. Eller när du lägger dina händer på min höft och drar mig intill dig, du får mig att känna tryggare och en lyckligare människa. Om jag kunde så skulle jag aldrig lämna din famn, men tyvärr finns det stunder då det händer. Och du anar inte hur jobbiga de är. Det kanske inte syns, men det är det. Det är otroligt jobbigt att behöva lämna din famn. Tack för att du finns och att jag får vara din.

14/3 <3