Lina Weibull

Har äntligen blivit klar med mina förbereddelser inför mitt tal som jag ska hålla imorgon inför klassen. Och just nu funderar jag på ifall jag ska dela med mig utav det jag skrivit. Iallafall, så kommer en liten del nu, och kanske att det kommer att dyka upp mer under kvällen.

Den största rädslan jag har är att behöva leva ett liv ensamt. Där jag inte har några vänner, ingen familj eller någon att älska, bli älskad av. En rädsla som är svår att övervinna. Att behöva vara orädd för denna rädsla skulle vara hur bra som helst. Jag tror att jag skulle våga göra mer saker, våga vara mig själv. För att våga vara sig själv inte det lättaste, och eftersom jag har rädslan om att behöva leva ensam så har det gjort att jag fått rädslan att vara min själv.

Rädslan att vara mig själv, den kan man övervinna. Bara man vågar och har det mod som krävs. Jag är rädd för att folk inte ska tycka om den jag är. Den enda platsen som jag kan vara mig själv på är hemma. Där ingen kan se förutom mig själv. Tage Danielsson och Hans Alfredsson skriver i texten Inte Mod att vara modig är när man vågar vara sig själv, att våga vara lite feg. Visst är det modig att stå för den du är, men är man rädd för att folk inte ska tycka om den man är så är det svårt att vara modig.

Hoppas det är något bra skrivet, själv tycker jag sådär, men det blir säkert bättre sen när man talar om det IRL. Eller vad tror ni?