Lina Weibull

En ängels blodiga tårar, bland vinterklädda träd där mörkret härskar, finns frihetens fåglar, och där, bland de blommande vinterroserna, finner jag dig gråtandes, blodiga tårar nerför din kind. Jag sträcker mig efter dig, vill ta dig i min famn, och gråta med dig, tills du än en gång kan le åt världen. Men jag når dig inte, du flyger längre och längre bort från mig, suddas ut, tills du smälter in bland molnens gråa skyar, och du finns kvar, enbart i mitt hjärta. Nu vill jag tro, att du svävar runt bland frihetens fåglar, och när vinden smeker min kind, vill jag tro att det är du som finns där, och med änglalena fingrar rör vid mig, för att trösta.

En gammal dikt. Kommer att lägga in en till, kanske att det kommer att blir flera dikter från mig under tiden. Men det är sånt som märks.