It's hard, but I had to.

Direkt när man blir ensam så hittar de som va ensama förut någon. Nu står jag ännu en gång ensam kvar på gatan och vet inte vart jag ska gå. Ska jag ta den vänstra eller högra vägen? Jag vet vilken väg jag tog sist. Det va rätt väg i ca sju månader, men nu märkte jag att det va fel väg. Nu vill jag ta den rätta vägen för att slippa vaa ensam. Det är tomt i mitt hjärta och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Jag håller just nu på att göra saker som förhoppningsvis får mig att må bra. Men antagligen kommer det att få mig att må sämre. Men för mig just nu gör det inte speciellt mycket. Det kanske är lättare att klättra upp när man är längst ner, än ifall man bara är några få meter ifrån botten. Så varför inte hoppas på att detta får mig att må sämre så att jag hamnar längst ner och sen kan klättra upp?

/ Lina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0